Ganz

vart inge skola idag. Åkte med älsklingen i morse vid halv 6 in till rimbo, hem till pappa och mars i säng, otrolig huvevärk. Åkte hem till mamma senare på dan.

Och idag har ja pratar med den Underbara Madelene. Om att jag inte är i skolan och andra saker som händer runt omkring i livet som är jobbiga. Men hon får mig att skratta och gråta på samma gång, blir verklingen uppmuntrad.
Tack för stödet Madelene, de värmer nå fruktansvärt. Och jag ska försöka komma varje dag nu dom här veckorna som är kvar. Och göra som du säger, tänka "apu apu apu" :)

Tack än en gång <3